Foxtrot Uniform Charlie Kilo - Bloodhound Gang

Vulcanize the whoopee stick
In the ham wallet

Cattle prod the oyster ditch
With the lap rocket

Batter dip the cranny ax
In the gut locker

Retrofit the pudding hatch
Ooh la la
With the boink swatter

If i get you in the loop when I make a point to be straight with you then
In lieu of the innuendo in the end know my intent though
I brazillian wax poetic so hypothetically
I don't wanna beat around the bush

Foxtrot Unifrom Charlie Kilo
Foxtrot Uniform Charlie Kilo

Marinate the nether rod
In the squish mitten

Power drill the yippee bog
With the dude piston

Pressure wash the quiver bone
In the bitch wrinkle

Cannonball the fiddle cove
Ooh la la
With the pork steeple

If i get you in the loop when I make a point to be straight with you then
In lieu of the innuendo in the end know my intent though
I brazillian wax poetic so hypothetically
I don't wanna beat around the bush

Foxtrot Unifrom Charlie Kilo
Foxtrot Uniform Charlie Kilo

Put the you know what in the you know where
Put the you know what in the you know where
Put the you know what in the you know where
Put the you know what in the you know where pronto


Jag hoppas att Gud inte finns

Demens betyder utan själ. Demens är en varaktig sjuklig störning av högre intellektuella funktioner med försämring av minne och logiskt tänkande samt personlighetsförändringar och emotionella störningar utan medvetandesänkning. Äldre personer drabbas ofta av demenslika symptom vid störningar i livet såsom personliga kriser, sömnbrist, vätskebrist, bristande mathållning eller infektioner.


Det är jag, det är det du får. Det är jag, och det får jag stå ut med.

Tänk om jag var lika bra på att prata om mig själv som andra är och om jag hade något vettigt att säga om det någon annan sagt. 'Mmm' funkar inte i riktigt alla situationer. Man måste hjälpa samtalet att komma vidare. Det kommer inget 'Och du då?' om man inte ger respons. Det kan man ju förstå, att den andre sitter kanske och tänker att 'shit, nu måste jag sluta prata om mig själv, men hon säger ju inget annat...' (Är det riktigt rätt att jag skuldsätter mig p.g.a. någon annans förmåga att visa intresse för den man pratar med?) Men jag ska inte säga att jag är besviken över vad som hänt och inte hänt. Jag är glad att jag kan känna mig trygg i vart jag är någonstans, och att jag väljer att stå för det jag gjort utan att känna ångest över det.

Det är jag, det är det du får. Det är jag, och det får jag stå ut med.

Jag kan inte fortsätta fokusera på vad jag borde göra, jag ska göra det som känns rätt. Och inte börja fundera i efterhand över om det var rätt eller inte, så länge personen i fråga inte sagt upp kontakten med mig. Det borde räcka för att veta huruvida det var 'rätt' att göra eller säga så eller inte. Lita på mig själv. Våga vara obekväm.

Klockren




© Jan Stenmark


Listigt

Dagens skärpning : Våga vara obekväm och säga vad du vill.
Dagens längtan : Party med grabbarna Grus.
Dagens koppar kaffe : 1.
Dagens planering : Var riktigt illa.
Dagens nedräkning : Halva tiden avklarad på jobbet.
Dagens låt är : 'Tokyo' - Danny. Helt ofrivilligt!
Dagens tjej är : Det skulle väl vara jag själv då...
Dagens kille är : På gång...
Dagens fråga är : Vad fan ska jag äta?
Dagens bild :

 


Dagens dusch: 'Haha! Nej, det är nog lugnt...'
Dagens händelse: Idiotinnan på motorvägen.
Dagens planer: Fest!
Dagens vill ha: Maries väska.
Dagens saknad: Maria!
Dagens drog: Vin.
Dagens tråkigaste: Rester.
Dagens finaste: 'Is this an indirect invitation to London? Maybe...'
Dagens måste: Dammsuga köket.
Dagens köp: Klädnypor.
Dagens sjuka: Is yet to come...
Dagens kärlek: Solsken!
Dagens mood: Positiv.

Good for me

Bitarna börjar falla på plats. Det här var exakt det jag behövde. Utan att börja fundera över huruvida jag flytt från något eller gått på myten 'gräset är grönare på andra sidan' så vill jag med bestämdhet konstatera att jag mår bra. Jag känner mig tillfreds med det jag gör just nu, de val jag gör och de beslut jag tar. Jag struntar fullständigt i det som varit och orkar för ovanlighetens skull blicka framåt. Tänka sig, jag är positiv! (Inte för att jag funderar på hur jag varit annars...) Ingen nervositet, inget tåtrippande, inga egentliga funderingar över hur jag borde vara omkring människor...Ett slags lugn har infunnit sig, skulle man kunna säga. Vad det är ska jag låta vara osagt. Det finns alltid saker att klaga på, men vet ni vad? Jag tänker låta bli.

Satsar man inget vinner man inget



Feg

Soulmate - Natasha Bedingfield

Incompatible, it don't matter though
'cause someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
you're not easy to find

Is it possible Mr. Loveable
is already in my life?
right in front of me
or maybe you're in disguise

Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone

Here we are again, circles never end
how do I find the perfect fit
there's enough for everyone
but I'm still waiting in line

Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone

If there's a soulmate for everyone

Most relationships seem so transitory
They're all good but not the permanent one

Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone

Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone
If there's a soulmate for everyone

You promise?

'No boys. Inte på hela sommaren.' 

Men eftersom det regnar och blåser och är kallt så kanske en could-be inte räknas? Jag är ju helt hopplös...kanske har mina framgångar i att låta bli och inte misslyckas totalt gett mig lite självförtroende. Det finns exemplar av den ljuva varelsen som man faktiskt bör lite på mer än vad man misstror dem. 


Gött mos



  

     

 


Explicit life 2.0

Ett försök att uppdatera mig själv och er...

Nu har jag flyttat in i lägenheten på riktigt. Jag sover och äter mat och tvättar och jobbar i Göteborg. Verkligheten känns fortfarande ganska overklig, men jag ska nog klara mig. Om det nu var någon som var orolig. Rent generellt är det hela och jag på rätt väg, det praktiska och nya rutiner kommer med tiden. Jag lever på mitt frihetsrus ett tag till.

Så var man uppväxt och utflyttad och strax en unviersitetsmänniska. Det bådar gott, visst? Människor omkring mig säger att de inte kan förstå hur stor jag blivit. Det gör nog inte jag heller. Hur ska man bete sig som 20-åring egentligen? Jag får väl gå på känsla som annars, om jag får någon.

Det skulle bli alltför flummigt att skriva om de psykiska aspektena och fysiska reaktionerna jag varit med om på sistone, så jag lägger upp ett par bilder bara.

Puss!