Time out.

Jag och min blogg är on a break.

Nu kan det inte användas emot mig längre.

Peace out!

Hejdå

Jag hittade det här i mina utkast. Ganska rolig läsning, at least from my point-of-view. Mitt siande om framtiden var inte så pjåkig, faktiskt. Man kan ju krasst konstatera att det tar mer än ett och ett halvt år att finna sig själv. Kanske blir man aldrig riktigt färdig. Jag är lite äldre och mycket klokare och jäkligt nöjd med livet. That counts for something. Nu ska jag gå och hälsa på farmor. Enjoy!

Karin

- - - -

"If I should stay
I would only be in your way
So I'll go, but I know
I'll think of you every step of the way
1

och så vidare...det är klart att det känns riktigt bitterljuvt att flytta, men för att citera min pappa som sagt att även om jag inte lärt mig något annat av honom här i livet så kommer i alla fall detta från honom: man flyttar till något nytt, inte ifrån det man lämnar. I´m spreading my wings, siktar på att låtminstone lyfta från marken...kanske till och med sväva på något rosa moln?

Jag undrar om jag ska våga mig på en gissning om var jag är om två år. Även om det aldrig blir som man tänkt sig, det är vad jag hört i alla fall, så kan det ju vara kul med en kvalificerad gissning. I will be:

22 år
bo i lägenheten jag alldeles snart ska flytta in i
spendera många långa timmar till att nitiskt plugga in mina juridiska kurser
fika med farmor åtminstone två gånger i veckan
vara helt härligt småmulligt otränad
flirta lika ohämmat okontrollerat som jag gör idag, men fortfarande vara (o)lyckligt singel
spendera för lite pengar på mig själv
spendera för mycket tid att fundera på hur jag uppfattas av andra

...med andra ord: samma person jag är idag men äldre och fetare! Haha! Jag är indeed en hoppfull pessimist!

Aggressively
we all defend
the role we play
Regrettably
time comes to send
you on your way
We've seen it all
bonfires of trust
flash floods of pain

It doesn't really matter
dont you worry it'll all work out
No it doesn't even matter
don't you worry what its all about2

En blick in i framtiden...Jag har inte gjort mycket på senaste tiden mer än funderat över vad det är jag överger för min egen vinnings skull. Jag har trots allt ett par riktigt fina människor i min bekantskapskrets. And I will miss them! Får se om jag kan leva upp till myten 'ensam är stark' eller om jag ringer hem till mamma mitt i natten och snyftar 'Det är jag...' Men det tror jag inte. Jag tror att jag automatiskt kommer bli ten times mer världsvan bara av att ansvaret lämpas över på min späda kropp. Jag har ju alla förutsättningar för att lyckas. Med det också mycket att förlora.

Ekerö, Ekerö, Ekerö...vad ska man säga? Jag kan knappt tro att jag bott här sen mitten av 90-talet...åren, min barndom och delar av min ungdom bara försvann i ett nafs och lämnade många knasiga minnen! Det är verkligen ett bra ställe att växa upp på, så kanske återvänder jag för att yngla av mig lite själv...om jag nu ska yngla av mig...it´s another story...Det är ju ändå det här jag får lov att kalla för hemma. Mest hemma. Så får vi se vart jag står om ett par år. Trots det har jag alltid känt mig litegrann som en utböling. Alla vänner som i princip fötts här ute på landet frågar sig hur jag kan vara så modig som bara helt plötsligt bestämmer mig för att ta mitt pick och pack och byta miljö...Visst är det en drastisk förändring, rent fysiskt sett, men jag har rört på mig förut och det har jag inte fått alltför djupa ärr och men av, så jag räknar med att jag överlever den här gången också. Jag är beredd att upptäcka hur långt och mycket jag klarar mig alldeles själv. För alldeles ensam är just vad jag blir. Och jag tycker att det ska bli rätt skönt. Ingen annan att ta hänsyn till, ingen annan som kan få mina tankar om prestationer och förhållningssätt att börja snurra. Bara jag. Det ska bli jäkligt kul att se vad det innebär. Vem är Karin när det bara finns hon där att ta av? Det är nog min egentliga anledning till varför jag rör på mig. Jag ska ut i världen och hitta mig själv.

I don't quite know how to say how I feel
Those three words are said too much
They're not enough
3"

Nya intryck. Nya erfarenheter. Nya möjligheter.

1 'I will always love you', Whitney Houston 
2 'Exitlude', The Killers
3 'Chasing cars',
'Snow Patrol

Bravader

Ångra aldrig det som fick dig att le.

Håller han sig på sin kant eller om dig?

Det behövs någon som är kapabel att ge en det man behöver, och inte bara vad man ber om. För vad vinner man om man inte begär så mycket, eller ingenting alls? Man lär ju förlora helt säkert om man låter saker och ting bero. Men det är frestande att låta blicken säga mer än tusen fumliga ord och sen bara hoppas att man inte förlorar honom på vägen.

"Vad jag känner? Känner som i 'tycker om' och 'träffas bara du och jag'? Eller vill du bara höra att jag 'har roligt ihop med dig' för att inte ge intrycket av att jag hoppas på att du ska säga att du älskar mig i nästa mening? Hur skulle det funka om jag säger att jag inte har en jävla aning och är totalt förvirrad, men hoppas att vi åtminstone kan vara vänner för jag blir alltid så glad när jag ser dig och varm när du rör vid mig och kan inte sluta le när du ler mot mig och hoppas att ingen runt omkring ska förstå, för de skulle inte förstå vad vi har ihop, men vänta det här måste betyda att jag vill något mer fast jag vet inte vad, vad säger du? Snälla, säg att du känner likadant!"

Kommunikation och förståelse för den andre individen. Det har visat sig svårare än jag trott. Det är inte den andres känslor som är svåra att förstå, utan sina egna. Orden vill inte riktigt finna sig tillrätta i munnen. De missförstås så lätt om de kommer i fel ordning eller om några uteblir. Är det så konstigt att man fegar ur ibland? Eller att man förhastar sig när det plötsligt är någon som bryr sig? Fan, det måste vara bättre att säga något än ingenting alls.

Han som du vaknar bredvid, hur länge har han tänkt att stanna kvar? Håller han sig på sin kant eller om dig? Och varför skulle han stanna om du inte ber honom?


Merry Happy - Kate Nash

Watching me like you never watch no one
Don't tell me that you didn't try and check out my bum
Cause I know that you did
Cause your friend told me that you liked it

Gave me those pearls and I thought they were ugly
Though you try to tell me that you never loved me
I know that you did
'Cause you said it and you wrote it down

Dancing at discos
Eating cheese on toast
Yeah you make me merry make me very very happy
But you obviously, you didn't want to stick around

Dancing at discos
Eating cheese on toast
Yeah you make me merry make me very very happy
But you obviously, you didn't want to stick around

So I learnt from you
Do do do da do do do do do da do do do do do da do

So I learnt form you
Do do do da do do do do do da do do do do do da do

I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone
I can watch a sunset on my own

I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone
I can watch a sunset on my own

Sitting in restaurants
Thought we were so grown up
But I know now that we were not the people
That we turned out to be

Chatting on the phone
Can't take back those hours
But I won't regret
'Cause you can grow flowers
From where dirt used to be

Dancing at discos
Eating cheese on toast
Yeah you make me merry make me very very happy
But you obviously, you didn't want to stick around

Dancing at discos
Eating cheese on toast
Yeah you make me merry make me very very happy
But you obviously, you didn't want to stick around

So I learnt from you
Do do do da do do do do do da do do do do do da do
So I learnt from you
Do do do da do do do do do da do do do do do da do

I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone
I can watch a sunset on my own
(do do do da do do do do do da do do do do do da do)

I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone, yeah
I can watch a sunset on my own
I can be alone
I can watch a sunset on my own
(do do do da do do do do do da do do do do do da do)

Play with the girls, play with the boys - if you ever get lonely, play with your toys

Tiden går fort när man har roligt, rätt som det är har man gjort alla saker man gått och tänkt på och längat efter så länge. Det är svårt att leva i nuet när man har så mycket att längta efter. Bilderna i huvudet talar om hur det kommer se ut, vad man ska säga, vad de andra ska säga och man upplever redan innan känslan i magen av hur roligt man har och hur glad man är och hur snygg man är. Det strålar om en, och andra märker det. Och sen kommer då dagen då verkligheten gör entré. Det som är verkligt och det enda som egentligen existerat blir lite av en besvikelse, så annorlunda...De små konstpauserna som inte är absolut eufori, scenerna som klipps bort i den mentala filmen gör det hela plötsligt mer...mänskligt.

Dagdrömmar är fantastiskt, en välsignelse när tristessen smyger sig på. Men det är samtidigt en förbannelse varje gång man väcks ur sina fantasier och märker att det står en person framför sig som vill komma in i dialogen, en person som tar de där orden i sin mun som du själv censurerar bort, han trycker på knappen som det står "alternativt slut" på. Och allt blir plötsligt så tydligt, så fruktansvärt tydligt.


Bum like you - Robyn

You're always up to no good
Your fingers in my cookie jar
You can have my checkbook, visa
and my mastercard too
Ain't no price to high for what you do

You could be my dog
I would push your bailbonds when cash was tight
We could fall in love
I could be the apple of your eye
Let's do it right now

My new favourite thing to do
Is wasting my time on a bum like you
My new favourite thing to do
Is wasting my time on a bum like you

Your car's a dump and you're broke
but that's all right
I never liked them fancy guys
You don't even look good
God, it aint right
but you're starry-eyed and out of sight

You could fall apart
I would push your bailbonds when cash was tight
We could fall in love
I could be the apple of your eye
Let's do it right now

My new favourite thing to do
Is wasting my time on a bum like you

You're always up to no good
you catch on like a bonfire
every single worn out line is shiney and new
I've never met a sweeter liar

You could be my king
I would knit you mittens and make you pie
we could fall in love
I could be the apple of your eye
Let's do it right now

My new favourite thing to do
Is wasting my time on a bum like you 

Take the vcr,
The keys to my house,
the keys to my car - I don't need them no more
Give me the keys to your heart                                                  instead

wasting my time on you


Fråga inte, då kan jag inte ljuga.

Jag har fullt av meningslösa och viktiga saker att dela med mig av, men finner inte den riktiga inspirationen. Så ursäkta min ytlighet, djupet kommer kanske tillbaka...


Fullt förståeligt

Jag är ensam! Jag är ensam, har alltid varit det och kommer förmodligen förbli det om jag inte tar någon jag egentligen inte vill ha. Vilken hopplös dag det varit! Om jag vaknar med ett uns av tunga tankar bli det pannkaka av hela livet i 24 h. Om det hugger till i magen för att en vän ändrat från "being single" till "in a relationship" på Facebook är det illa ställt (på många sätt...). Jag vill också! Bara inte med vem som helst...jag väntar tills det är dags för  "whatever I can get"...

Yl!

I can´t sleep, can´t eat...

Jag är inte kär.

Jag upplever den ångest och gnagande känslan av att inte riktigt räcka till som ryktas komma när man börjar läsa juridik. Och ska jag vara ärlig så pallar jag inte riktigt med pressen riktigt så bra som jag hoppats. Det låter överdrivet, men jag går konstant runt och bannar mig själv för att jag inte sitter och pluggar samtidigt som jag går och funderar på vad jag ska göra för att få slippa. Så här en vecka innan det slutgiltiga avgörandet, så känner jag mig hopplöst fullärd och förfärligt oberedd på att göra bra ifrån mig. Jag har kunskapen, men har varken ork eller lust att tillämpa den. Och det är ju det som är det viktiga, som Grauers säger. Jag får nog väldigt svårt att förlåta mig själv om jag sviker mig nu.

Se nu till att fixa det. Det finns inget annat. Känn ingen press, bara. Får du göra om den så är det inte hela världen.

Hell yeah, it is!

You´re open, I´m closed

Jag kan, jag vill, jag vågar...inte. Det är väldigt orättvist att vanans makt ska vara så oproportioneligt stor.

Ifrågasätt

Ankan om "Hellre dö än att bli våldtagen"

Jag anser faktiskt att hon har anledning att vara rädd, hon kände ju honom inte och han hade mkt väl kunnat våldta henne...med tanke på att antalet våldtäckter ökar så ökar även chansen att killen hade kunnat vara en våldtäcktsman

Dedär med män som sexuellt styrda varelser ligger det nog en del i, som man har man ett större sexuellt begär tror jag...dock anser jag att det lägsta en man kan sjunka till är våldtäckt, att överhuvudtaget ha sex med ngn som säger eller inte kan säga nej är sjukt...bristen på den kontrollen är sjukligt anser jag...kryper ju även det ner i åldrarna, till och med 17 åriga killar ger sig på utslagna 16 åriga tjejer...förjävligt...
till sist kan jag rekomendera en bok som heter Jenny av jonas gardell...det är en del av en serie men det är en mkt bra bok om just det här ämnet

Tack Ankan! Nu fick jag anledning att tjöta vidare om min hjärtefråga...

Hon har all anledning att vara rädd, men frågan är om hon verkligen ska behöva det. När man skyller på det ökade våldet i samhället och stannar där, utan att ge ett förslag på hur vi kan ändra verkligheten, så accepterar man det. Våga istället fråga varför det är som det är, och vad man kan göra åt det.
   Det låter klyschigt när psykologer och skolsköterskor uttrycker sig upprört om att killar kallar tjejerna för horor och att unga människor har brist på respekt, men allt börjar någonstans. De som våldtar är i regel inte i grunden sjuka människor som har ett okontrollerat snedvridet sexuellt behov, det är helt vanliga människor som mår väldigt dåligt. Jag menar att en dålig barndom eller ett hämmat sexliv ALDRIG får stå som ensam förklaring till ett brott som våldtäkt. Det finns gott om exempel på individer som har haft det för jävligt själva - utan att de för den sakens skull tagit sitt helvete och gjort det till någon annans. Hur? Inre styrka, hopp och hjälp från andra.

Våldet ökar, men om antalet våldtäkter gjort detsamma är faktiskt svårt att säga. Det man ser är att antalet anmälningar ökat under de senaste åren, vilket snarast tyder på att fler personer känner sig trygga med att gå in i en sådan process. Och det är ingen lätt sak.
   Jag beundrar de tjejerna något otroligt. Det krävs sanslöst mycket mod. En söndertarasad individ möter sin gärningsman igen. Den människan som tagit ifrån henne så mycket. Om inte allt. Han som inte tycks ha någon respekt för en annan människas liv och vilja över huvud taget. Varifrån kommer det modet? Är det kanske ren och skär ilska?  Det är nog så att de väldigt sällan står där helt ensamma. Stödet utifrån är avgörande. 

Polisens och domstolens bemötande också är oerhört viktigt. Någon gång hört talas om att våldtäktsoffer beskriver domstolsprocessen som att "de blir våldtagna en gång till"? Det är ingen slump. Hon ligger än en gång i underläge, i ett grepp som är svårt att ta sig ur. Han är starkare. Hon måste bevisa att han faktiskt gjort det hon påstår. Och de som bestämmer vilken verklighet som är korrekt måste agera med skepsis. Medlidande räcker inte i domstolen.

Det vi inte får glömma är att, den styrka som krävs för att våga ställa någon till svars är en styrka som inte bara kommer inifrån henne själv. Vi måste visa vårt stöd, vi måste visa att vi inte blundar. Det är det så många andra som gör ändå. Våga istället ifrågasätta dem.

Om man inte sett det själv så finns det inte? Min logik säger mig att det inte är så. Det borde faktiskt vara rätt uppenbart för de flesta.


Stoppa mig juni (Lilla ego) - Kent

Någon hade sagt att jag var feg
Lilla Ego fy skäms
att jag alltid stod där bakom och höll med
sanningen känns
Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som jag stal

Tar 2:an, sitter ensam längst bak
Lilla Ego sitt still
jag har gått i dina fotspår hela dan
till Hagnesta Hill
Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan...

Jag samlar allt mitt mod där vid allén
Lilla Ego har rymt
Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym
Den här känslan som jag har
är inte min
Den blev kvar, är den din?
Den smakar som du...

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla du, förlåt mig
Jag glömde vem jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa
jag mår bra
du måste lämna mig i fred

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla du, förlåt mig
Jag glömde vem jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa
jag mår bra
du måste lämna mig i fred

Jag behöver ingen hjälp
Vill du hjälpa, hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
lämna mig i fred

Apologize

Jag saknar mig själv litegrann när jag inte skriver vad som försiggår. Forumet har varit något publikt för mina funderingar, och jag vill inte riktigt släppa in mina nya bekantskaper helt inpå livet. Jag har velat vara helhemlig ett tag. Allt nytt skapar oreda bland mina egenskaper och åsikter, och då är det bättre att hålla dem för sig själv. Nu är jag done with that. Jag vet var jag står. Skönt!

"Karin - det är dags"

Wooohaaarrrggghhh ayay mmmmmhhh!

Om

Min profilbild