explicit

Bitarna börjar falla på plats. Det här var exakt det jag behövde. Utan att börja fundera över huruvida jag flytt från något eller gått på myten 'gräset är grönare på andra sidan' så vill jag med bestämdhet konstatera att jag mår bra. Jag känner mig tillfreds med det jag gör just nu, de val jag gör och de beslut jag tar. Jag struntar fullständigt i det som varit och orkar för ovanlighetens skull blicka framåt. Tänka sig, jag är positiv! (Inte för att jag funderar på hur jag varit annars...) Ingen nervositet, inget tåtrippande, inga egentliga funderingar över hur jag borde vara omkring människor...Ett slags lugn har infunnit sig, skulle man kunna säga. Vad det är ska jag låta vara osagt. Det finns alltid saker att klaga på, men vet ni vad? Jag tänker låta bli.