explicit

Tänk om jag var lika bra på att prata om mig själv som andra är och om jag hade något vettigt att säga om det någon annan sagt. 'Mmm' funkar inte i riktigt alla situationer. Man måste hjälpa samtalet att komma vidare. Det kommer inget 'Och du då?' om man inte ger respons. Det kan man ju förstå, att den andre sitter kanske och tänker att 'shit, nu måste jag sluta prata om mig själv, men hon säger ju inget annat...' (Är det riktigt rätt att jag skuldsätter mig p.g.a. någon annans förmåga att visa intresse för den man pratar med?) Men jag ska inte säga att jag är besviken över vad som hänt och inte hänt. Jag är glad att jag kan känna mig trygg i vart jag är någonstans, och att jag väljer att stå för det jag gjort utan att känna ångest över det.

Det är jag, det är det du får. Det är jag, och det får jag stå ut med.

Jag kan inte fortsätta fokusera på vad jag borde göra, jag ska göra det som känns rätt. Och inte börja fundera i efterhand över om det var rätt eller inte, så länge personen i fråga inte sagt upp kontakten med mig. Det borde räcka för att veta huruvida det var 'rätt' att göra eller säga så eller inte. Lita på mig själv. Våga vara obekväm.