As much I love you...
Ursäkta min bitterhet, det har än en gång blivit lite tokigt.
"Skratta inte tidigt på morgonen, då kommer du gråta innan kvällen är slut."
Jag får bara så ont i magen.
Please ignore ALL the things I say osv. osv.
Börja dagen med ett leende så har du det överstökat sen
Hey, hur skulle vi kunna ignorera det du säger? Du säger alltid bra saker, och om du mot förmodan skulle säga nåt mindre bra.. så älskar vi dig ändå, Karin!
Puss
Jag tror på att alltid vara glad.
Det finns alltid något positivt att få ut av alla situationer och man har alltid något att vara stolt över. Alla människor mår bra och blir glada av positiva bemötanden och de som bemöts bäst är de som redan är glada. Dvs kommer man över gränsen och lyckas få flertalet människor i sin omgivning att relatera en med något positivt kommer de att ge ett glatt bemötande som i sin tur kommer generera positiva känslor i en själv.. Sedan rullar det på. Ibland måste man kickstarta systemet och då är det bara att tänka på något bra som hänt nyligen. En varm positiv känsla kommer genast att sprida sig i kroppen och sedan är man ?back on track?.
Lite överkurs: Med lite träning (och en massa självdistans) kan man rentav omformatera negativa känslor av exempelvis misslyckande helt enkelt genom att tänka ?fan va sjukt klantigt av mig? eller ?hur dum kan jag vara? samtidigt som man skrattar åt det tragikomiska som om det hänt någon annan. (Mycket bra efter stora misslyckande som upptar stor del av ens tankar)
Det bästa är att en positiv inställning genererar energi också. Ju gladare men känner sig ju mer orkar man.
Så ja! Börja dagen med ett leende men sluta inte där utan gör det igen och igen. Snart kommer belöningen när andra börjar besvara leendena.
Skall jag vara självkritisk så kom sig min replik av att jag själv känner mig som en fullfjädrad "promotor" enligt din skrivelses definition =). För att svara på frågan om promotarmänniskor aldrig känner att det inte finns något bra, trevligt eller roligt att säga så är svaret; givetvis men det betyder bara att man måste plocka fram det positiva tänkandet igen.
kramar
Fan man kan ju inte sluta skriva på såna här bloggar.. jag kommer ju fastna och snart ha en egen=). Nu kommer sista kommentaren jag lovar. Vad jag skrivit gäller givetvis inte när man upplevt stora tragedier. Alla behöver givetvis ventiler för sorg. Det är de små otrevligheterna som bör buteljeras varsamt och ställas för förtvining på hyllan längst in i garderoben. (eller annan plats där de inte stör någon) Kramar
P.S.
Skall du på julbankettens eftersläpp? vet du många som skall dit. Försöker lista ut om det kan vara något?
D.S.