Smekmånaden är över
Det var är så sant som det är sagt. Jag vaknade i morse och kände alldeles, alldeles ENSAM.
But I don´t want your pity!
Jag är fortfarande jättenöjd med tillvaron här i Göteborg. Människorna i skolan är jättehärliga, och det känns som att jag kommer överleva grupparbeten och mastiga 'Europarättens grunder' om jag bara ger mig den på det. Problemet är väl att ALLT handlar om skolan nu. Jag har inte haft tid eller ork att satsa på något vid sidan om - det var ju den där fotbollen...All ledig tid har gått åt till att försöka behålla de få vänner jag faktiskt hade förmånen att känna innan Handels och till att agera psykoterpeut till min farmor...Och det är så svårt att jag inte ens tänker försöka prata om det.
Mitt berömda hypertänkande som jag trodde att jag jagat långt bak i huvudet kryper fram ibland...när man vaknar med bakfyllan blandad med ångest och går ut i köket för att dämpa den något med ett stort glas vatten och möts av berget med disk som 'man bara inte orkade' kvällen innan. Det är nästan så att man tvekar på att över huvud taget äta lunch eftersom det kostar mer än det smakar...
För första gången i livet (?) känner jag riktig hemlängtan. Och den blir nog bara värre av att åka hem och påminnas om vad man missar...Den där nära relationen till männsikorna 60 mil bort trubbas av när man inte ser varandra och inte är med om det de upplever...och det är tråkigt! Telefonsamtal i all ära, men saknaden blir ju inte mindre!
Om man nu ska fundera i de banorna...och det gör jag inte! Inte vanligtvis, bara idag...det är min thinking day idag...så det är okej.
'Nahw, gumman...'
But I don´t want your pity!
Jag är fortfarande jättenöjd med tillvaron här i Göteborg. Människorna i skolan är jättehärliga, och det känns som att jag kommer överleva grupparbeten och mastiga 'Europarättens grunder' om jag bara ger mig den på det. Problemet är väl att ALLT handlar om skolan nu. Jag har inte haft tid eller ork att satsa på något vid sidan om - det var ju den där fotbollen...All ledig tid har gått åt till att försöka behålla de få vänner jag faktiskt hade förmånen att känna innan Handels och till att agera psykoterpeut till min farmor...Och det är så svårt att jag inte ens tänker försöka prata om det.
Mitt berömda hypertänkande som jag trodde att jag jagat långt bak i huvudet kryper fram ibland...när man vaknar med bakfyllan blandad med ångest och går ut i köket för att dämpa den något med ett stort glas vatten och möts av berget med disk som 'man bara inte orkade' kvällen innan. Det är nästan så att man tvekar på att över huvud taget äta lunch eftersom det kostar mer än det smakar...
För första gången i livet (?) känner jag riktig hemlängtan. Och den blir nog bara värre av att åka hem och påminnas om vad man missar...Den där nära relationen till männsikorna 60 mil bort trubbas av när man inte ser varandra och inte är med om det de upplever...och det är tråkigt! Telefonsamtal i all ära, men saknaden blir ju inte mindre!
Om man nu ska fundera i de banorna...och det gör jag inte! Inte vanligtvis, bara idag...det är min thinking day idag...så det är okej.
The same girl?
Kommentarer
Postat av: Rebecca
välkommen till juristlinjen honey, din nästa semester är om 1 år...nästa sommar vill säga... men deppa inte för det =) man kommer in i rutinen efter ett tag ;)
har saknat dig massor
pusss
Postat av: Anonym
hej söt! Ja, men vi kommer ju ner och hälsar på dig ju! Lovar. Och vi saknar dig lika mycket ska du veta! Det är jättetomt här utan dig. Fast vi ses ju om några dagar! Pussar i massor!
Postat av: Bastianellen
I misspelled my email address on my last mail to you. Anyways, keep the site up!
Trackback