explicit

Jag är grym på att flörta. Jag flörtar av bara farten med allt av manligt kön som rör sig. Det går inte att hejda. OCh jag är inte medveten om att jag gör det. För det måste ju vara just det som gör mig så oemotståndlig och får männen omkring att tro att de har en chans med mig. Jag utsöndrar någon slags naturlig tillgänglighet.

Eller så smickrar jag bara mig själv, det är mycket möjligt. As a matter of fact, jag råder er inte att fortsätta läsa just det här inlägget, om ni inte vill tycka mer illa om mig än ni redan gör...it´s a known fact att jag inte riktigt alltid får fram vad jag menar och att min ärlighet återspeglas i ren dryghet. Med det sagt...

"Du är verkligen en sådan tjej som man vill ha men aldrig kan få" har det i och för sig sagts mig...men det måste bero på att jag aldrig nånsin släpper någon nära inpå. Med ett par undantag borträknade, de som inte direkt fick mig att vilja testa på den erfarenheten igen...shame on you! Har man en gång lärt sig att ensam är stark, så är det svårt att släppa den illusionen, hur många gånger man än får höra motsatsen...jag kan böla över hur lonely jag är, men när allt kommer omkring brukar jag vara rätt nöjd med att bara ha dragit hem mig själv efter puben och inte tagit tillfället i akt och varit spontan soffsovare...it´s a choice I make, and I´m sticking with it! Jag har provat på det andra också, och jag brukar aldrig vara speciellt nöjd med det. På så sätt kan jag hävda att jag inte ratar något jag inte vet något om. Jag är inte så bad som jag skulle vilja vara, och inte så värst pure heller...och vad fan är man då? Lite härligt lagom?