explicit

Ja, vad ska jag säga till mitt försvar. Det är nog som med allt annat, att jag säger det om ett par månader när jag kan se tillbaka och reflektera över vad jag faktiskt gjort. Det är lätt att vara efterklok som det heter. Vi får se om det blir som jag tänkt mig det (det blir aldrig som man tänkt sig!), men magkänslan är rätt. Och magkänslan is everything.

Jag stod i min lägenhet för ett par timmar sedan. MIN lägenhet. 50 mil härifrån. Strange...jag kanske borde vara lite mer nervös/rädd/spänd/orolig ändå? Äsch, som jag sa - det man tar för givet och kommer att sakna kommer man ju på först efteråt. Så jag tror ändå att jag ska fortsätta vara hoppfull och köra på 'bra'-svaret. För det känns bra, trots allt. Det ska bli kul. Och jag kan stå ut med att vara lite saknad...