explicit

Att vara naturligt ifrågasättande är också en bra egenskap, man går under om man är för naiv i den här världen. Och så ifrågasätter min hjärna det jag alldeles nyss hävdat. Ska man inte lita på folk då eller? Är det det jag säger? 'Ensam är stark'? Det vete tusan. Man känner sig oftare utelämnad och ensam än självständig och individuell. /.../ Eller så är det bara så att de tunga stunderna följer med medvetandet längre än de lyckliga. Är man glad så är man glad, no problems. Om man är låg, så måste man ta sig tid till att hitta en lösning. Stickspår, jag vet. /.../ Och ändå är min strävan att inte förlita mig för mycket på andra, utan att i så fall hellre bli besviken på själv. För jag tycker inte om att ogilla andra människor. Utan alla omkring mig skulle jag inte vara någonting. Jag är trädet i den öde skogen som faller till marken utan en levande varelse i närheten. Vari ligger beviset för min existens?

Existensiella frågor kan man ställa sig lite hepp som hupp. Om man börjar tänka så spinner man vidare på alla möjliga funderingar. Och även om man inte blir så mycket klokare, så har man ändå på något sätt rett ut en del frågetecken. Man får inte vara rädd för att ställa sig de där krångliga frågorna.

'Våga säga ja.'