explicit

You'll never see me again
So now who's gonna cry for you
You'll never see me again
No matter what you do

Imorgon börjat jag arbeta igen. Min första riktiga semester har varit givande på många sätt. Jag har kommit fram till en del av svaren på de frågor jag ställt mig om och om igen. Tid för ytterligare reflektion och återhämtning välkomnas naturligtvis, men jag känner att jag är redo att "gå vidare". Kanske har jag äntligen landat lite i den enda tillvaro som erbjöds mig efter skolans slut. Kanske har jag åter blivit mer smart än eftertänksam. Låt oss hoppas det. Hur konstigt det än låter ser jag fram emot morgondagen. Lika mycket som jag såg fram emot tränigen nu ikväll. Det var inte perfekt, men det är det jag ska hålla på med. Där hittar jag det uns av trygghet jag behöver för att överleva. It´s those little things...