explicit

En chans. En öppning.

'If you had one shot, one opportunity
To seize everything you ever wanted, one moment
Would you capture it, or just let it slip?'
 
Ska jag vara ärlig så är jag bäst på att låta det undkomma, det där ögonblicket. Jag kommer på en quite lousy undanflykt. Och i samma veva ger jag mig själv en kick i magen så att jag aldrig glömmer hur ont det gör, och hur jävla dumt det är att alltid hindra sig själv. 

Om jag vet vad jag vill, varför gör jag inte bara det då? Rädd behöver jag ju knappast vara, för jag har redan iscensatt alla möjliga scenarion i mitt huvud. Inte mycket kan överraska mig. Möjligen att det skulle komma nåt bra utav det.

Att jag faktiskt skulle duga.
Att jag faktiskt kan stå upp för mig själv.
Att jag faktiskt öppnar munnen.
Att jag faktiskt duger.

Haha, vilken tanke!