explicit

Fyrstjärnigt hotell med allt man kan önska sig. Det enda jag saknade var människor i min egen ålder. Fasen vad lyxigt vi levde ändå. Nästan så jag skämdes efteråt. Eller ja, det gör jag nog fortfarande. De 60-80 000 eller vad det blev till slut hade man ju kunnat stoppa i "badhus"-burken...Men tacksam ska jag vara. För att jag fick följa med. Konferens på annan ort efter, vad är det...tre veckor? Men det kändes som att det blev lite för mycket av alltihop. Intryck. Mat. Folk. Nya ansikten. Attityder. Inställningen. Och lagom är alltid bäst är ju en av mina få principer (om inte den enda) som jag försöker leva efter för att kunna upprätthålla någon slags balans...

Så kan det gå, när inte haspen är på!