explicit

Jag har liksom tappat sugen lite. På det mesta. Jag har svårt att tycka att nåt är roligt längre. Det känns som att vardagen äter upp mig inifrån bara. Jag ser inte att jag kommer nånstans. Jag ser inte att jag uträttar nånting. Det känns tomt bara. Energin rinner liksom ur en när man väntar för länge på att nåt ska hända. Man förväntar sig inte längre nånting och då händer det inget heller. Risken finns ju att det faktiskt är du själv som sätter igång saker, medvetet eller omedvetet. Kanske är det så att livet bara är en serie händelser som sker med en dominoeffekt i all evighet. Kanske finns det ingen direkt mening. Det är bara mer eller mindre troligt att saker sker. Fysiska och psykiska (och andliga?) faktorer leder till framtiden.

Another ditch in the road
You keep moving
Another stop sign
You keep moving on
And the years go by so fast
Wonder how I ever made it through                           Savage Garden


Trist om det skulle vara så. Hope not. För hoppet är ju det sista som lämnar en människa.