explicit

There has always been haeartache and pain, and when it´s over you´ll breathe again

Det är nog en riktigt iakktagelse att jag inte mår riktigt bra alltid. Eller just nu. Jag har mina stunder när jag känner riktigt mörk. Utan av någon egentlig klar anledning. Fast de stunderna brukar inte vara mer än ett par minuter. Om jag då råkar sitta vid datorn och känner för att ropa på hjälp...så kan det gå om inte haspen är på, som man kan säga...

Men så kan det ju vara för alla. Ingen kan vara glad jämt och hela tiden. Utan dalar skulle man inte ens ha några toppar. Fast om jag ska vara helt ärlig så har det känts som att de mörka stunderna har uppstått oftare på sistone. Men så har det hänt mer än vanligt det senaste halvåret också. Hjärnan hänger med men hjärtat är kvar nånstans därborta. Och även om det inte skulle krävas så mycket för att få hit det, så fasar jag lite över det. Det ligger en trygghet i att ha det som det var förr. Inte sant?

Det känns som att tiden går lite för fort ibland bara. I feel like I´m on a lonely highway heading for nothing. Jag vill vara allvetande. Jag vill ha kontroll. Men logiken talar emot mig. Jag kan inte se in i framtiden. Jag kan inte kontrollera något som inte finns. Och om jag tänker efter, så vill jag nog inte veta heller. Jag är rädd för vad som kommer finnas där.

Och det är ju en helt normal tanke. Kanske är jag helt normal. Fast vad är normalitet egentligen?

Wikipedia: "en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper."


Susning.nu: "Normal kommer från ordet norm och betyder ungefär "som majoriteten". Hur är en människa när den är normal? Som den stora massan? Man kan nog anse att normal bör definieras från fall till fall. Vad någon kan anse vara normal är kanske helt onormalt för andra. "Det är ni som är konstiga, det är jag som är normal." har blivit utropat av en nutidsmänniska. Så är det nog..."

Vilket filosofiskt svar. Jag skulle säga (om jag nu inte redan har gjort det?), att normalitet bara är en av många illusioner som vi skapat själv i våra hjärnor. För att göra saker och ting enklare. För att kategorisera det kaos vi lever i. För egentligen har inte en enda av oss någon egentlig koll. But that´s only human.