explicit

Ska man hålla på så här så kan man lika gärna göra det ordentligt. Leva alltså. Jag ska fasen göra det jag mår bra av. Även om jag stampar på några lilltår. Många saker jag gör blir säkert dumt gjorda men jag kan i alla fall säga att jag gjort min grej. Jag kommer inte titta tillbaka och ångra mig. Åtminstone inte lika mycket som om jag fortsatt leva bakom fasaden av falska leenden och åtaganden. Det får bli som det blir helt enkelt.

Jag har "a cocky moment"...imorgon kommer jag säkert sitta och spilla tårar över att jag inte har krafter nog att vara så konsekvent som jag vill. Så är det. Man har som sagt sina ups and downs i livet. När man är ung och dum som jag så skiftar man ganska snabbt mellan simulerad eufori och depression.

Jag återkommer med det här resonemanget när jag fått lite mer kött på benen.