explicit

Varför tar man det inte bara i egna händer? Av rädsla? Av feghet? Av okunskap?

Man brukar säga att vissa människor tror förmer om sig själva, att de höjer sig själva till skyarna - men jag är tvärtom. Jag har svårt att se mina starka sidor, svårt att se att jag gjort något bra om jag inte fått stämplat ett stort "MVG" över det. "Fantastiskt skrivet, Karin. Helt outstanding!"

Mhm, jaha...

Hur vet man att någon tycker om en för något annat då? För att man är söt eller rolig eller ja, vad som helst annat än SMART för att man fått högsta betyget..? Jag känner mig korkad i mitt eget sällskap - jag kan inte tolka mig själv - om möjligt ännu mindre hur andra reagerar på mig. Som den pessimist jag är, väljer jag hellere att tro att de tycker illa om mig, än att vara tacksam och sedan bli besviken.  Där har vi det nog. Jag är så in i h**v*te rädd för att bli BESVIKEN! Fast jag inser ju att jag blir det likaväl. Jag blir besviken på mig själv när jag sviker mig själv. Och så gör jag andra besvikna också eftersom de med all rätt förväntar sig mer av mig.

"Kom igen, du är bruden som går ut plugget med toppbetyg men kan ändå inte ta hand om en medmänniska?"

AOUCH!