explicit

Jag har så mycket tankar i huvudet att jag har svårt att sova...men om jag har tur slipper jag drömma om dem också! Å ena sidan känner jag att min stora inre kamp just nu handlar om att jag måste våga sätta ord på mina tankar, å andra sidan beror flera av mina funderingar kring hela den här "grejen" på att andra snackat kanske lite för mycket...Eller ja, de har "upplyst" andra om Sanningen. För den vill man ju få fram...


Fast jag är helt övertygad om att jag mått mycket bättre (och kunnat ångra mig mindre) om jag varit lyckligt ovetande...

Fan, jag ångrar ingenting alls egentligen. Det kan jag inte säga. Det är hjärnan och mitt "överjag" som överröstar min vilja med att tala om för mig vad jag BORDE känna.

Men det gör ju ingen skillnad om jag inte talar om det.

Tricky business...have i written too much?