explicit

(OBS! explicit content!)

Krampen. Känslan av obehag i hela kroppen. Man vill bara att det ska avta så att man kan andas igen.

Det är en smärta som bara finns där. Den är bara att acceptera. Det ska vara så. For nothing. You know, the period I can take, för den fyller ju en funktion - annars skulle man ju spricka, och det skulle nog vara ganska mycket värre...Men att det ska göra så ont att man har svårt att fungera normalt?

Om killar fick känna på mensvärk en gång i månaden skulle de nog vara betydligt mer ödmjuka. Om de fick känna sig sådär hjälplösa mot en smärta de inte kan rå för eller göra mycket åt, så skulle de veta mer om hur det är att bli drabbad. För det är så jag känner mig ibland. Jag har inte gjort nåt för att förtjäna att ha ont en vecka i sträck. Jag har det bara för att. "Det visar att man är kvinna. Att man nån gång i framtiden kan få barn." Men halleluja! Jag kan ta min smärta då istället. Under en koncentrerad period på, vad ska vi säga, ett år? It´s a deal?

Thank God for Ipren i alla fall...Och stolar. Och kalla händer.

Yes, I know...självömkan suger rätt hårt...inte speciellt kul att läsa kanske...men I´m good at it! Man känner sig lite vulnerable ibland...