Vackert, ack så vackert

Hopplös. Dubbelt upp. Det är vad jag är. Jag vill nog inte må bra. You know comfort kills the spirit...Men vad fan! Jag försöker verkligen. Jag försöker komma på vad det är jag egentligen vill. Så jag vet vad jag ska svara när någon frågar. Ändå känns det som att det inte är det som är problemet. Jag har nog svårt för att stå upp för mig själv bara. Jag vet vad det är jag vill ha. Jag vågar bara inte säga det. För tänk om...tänk om...

Jag skulle skrivit my biggest fears där...men jag kom inte på en enda. Där är det jag är osäker på, det jag inte vet. Jag vet inte vad jag är rädd för. Och vet man inte vad man är rädd för kan man inte tackla problemen. ("Gå på kropp!")

Bitter sweet memories is all that I´m taking with me-eee...

Kvällen igår var i alla fall en solglimt i tillvaron, det måste jag erkänna. Tänk att jag har så många fina människor omkring mig ändå. Fina är de. Vackra. Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback