En ängels tålamod
'Änglar, finns de?' Jag vet inte svaret på frågan. Jag hoppas det, även om en del av mitt förnuft säger emot. Vissa tror, andra tror inte. Det förändrar egentligen ingenting. Att sanningen är fördold betyder inte att den inte existerar.
Hur som helst var det inte det jag började fundera på när jag öppnade tidningen en morgon och såg den här seriestripen. Jag såg människor, inte änglar. Möjligtvis ängalalika människor. Ändå var det ord som 'girighet', 'identitet' och 'ödmjukhet' som dök upp i huvudet på mig.
Ett antal existensiella frågor började naturligtvis snurra. Varför kan vi inte låta bli att avundas på andras fördelar och tillgångar? Varför kan vi inte bara låta en annan person må bra med det han har? Varför måste vi väcka skuldkänslor hos varandra? Varför blir vi aldrig nöjda?
'Jag vill bara vara som alla andra.'
Man söker efter sin identitet i andra, och någonstans blir det en snedvridning. Vi vill efterlikna varandra trots att naturen talat sitt klara språk - vi är alla olika. OCH jäkligt lika.
Det är ju ändå rätt tydligt att det inte blir riktigt lika bra, inte lika vackert och speciellt om ALLA har det. Det personliga och särpräglade försvinner, det är som att våra identiteter flyter ihop med varandra. Och utan avvikelser blir det inget vackert mönster, bara ett stort 'blur'. Och i det diffusa blir det också svårt att skilja på Goda och Onda. Om det nu över huvud taget går att dela upp varelser i högar av det ena eller andra.
Det krävs en ängels tålamod för att vilja förstå livets tvetydigheter.
'Plocka fram tålamodet ur fickan, ungar!'
Kommentarer
Trackback