explicit

"K.A.R.I.N." Jag har kunnat säga mitt namn på teckenspråk sen jag var liten och farmor övade med oss vid matbordet. Plus några viktiga fraser som "kan jag be att få smöret" eller "lite ost, tack". Men det mesta har fallit i glömska eftersom det inte är något jag använder mig av dagligen. Fler borde lära sig teckenspråk, åtminstone alfabetet, så att de kan kommunicera något sånär med döva när de hamnar i en sådan situation (är det verkligen så jävligt att jag upplever att folk bara pratar med döva om de måste?) Jag skäms över att utanförskap p.g.a. handikapp över huvud taget finns. Det är så viktigt att inte glömma. Och det är så enkelt att bibehålla det man lärt sig. Utan kommunikation dör man. Och det vill inte jag vara skyldig till.