explicit

Är det det okända vi trånar efter? Eller är det det annorlunda? Även om förnuftet säger emot, kanske såg du till och med beviset för att det inte skulle funka med egna ögon, så är det nånting som gör att intresset ändå inte svalnar. Kanske behöver du en fysisk erfarenhet som faktiskt säger "Glöm det! It´s not gonna happen!"

. . .somebody said they saw you, the person you where kissing wasn´t me. . .

"Jag kan tyvärr inte beröra ämnet vidare." Jag tror att jag kommit på varför jag inte kan prata om det. Det är av den enkla anledningen att jag inte kan förklara det. Jag kan säga att jag vet att jag gjorde det för att min instinkt och min magkänsla sa åt mig, men inte varför jag kände just det. Varför? Who knows? Och jag är sån att jag gärna vill kunna stå för vad jag gör och vad jag säger. Jag vill att personen mittemot mig ska förstå vad det är jag försöker få fram. Att försöka räcker inte. Och om det inte blir som jag tänkt mig, vill jag hellre att det inte blir alls. Så jag håller tyst. Jag tiger ihjäl det. Inte för att det är någon bra lösning. Inte för att det är det enda jag kan. ("Jag kan mycket mer än jag själv tror, bla bla bla"...)

Utan för att det är det enda jag är van vid. Och som sagt...The force of habit is one scary power.