explicit

Jag borde inte nöja mig med mindre. Att jag misslyckas en gång borde inte innebära att jag inte kan klara det nästa gång. Och nästa igen. Andra låter sig ju inte påverkas. (Eller så är det jag som inte ser det.) Det är oftast jag själv som placerar mig under de andra. Varför har jag inte riktigt listat ut än. Varför detta självdestruktiva beteende? Varför detta taskiga självförtroende? Det är ju inte synd om mig om man jämför med många andra. Jag har hamnat i den onda cirkeln av självömkan blandat med tanken om att jag inte borde få känna som jag gör för att det finns de som har det värre. Vem fan var det som uppfann hjulet? :O

"Everytime we touch..."
Yeah, well it hurts too much