explicit

Jag är inte kär.

Jag upplever den ångest och gnagande känslan av att inte riktigt räcka till som ryktas komma när man börjar läsa juridik. Och ska jag vara ärlig så pallar jag inte riktigt med pressen riktigt så bra som jag hoppats. Det låter överdrivet, men jag går konstant runt och bannar mig själv för att jag inte sitter och pluggar samtidigt som jag går och funderar på vad jag ska göra för att få slippa. Så här en vecka innan det slutgiltiga avgörandet, så känner jag mig hopplöst fullärd och förfärligt oberedd på att göra bra ifrån mig. Jag har kunskapen, men har varken ork eller lust att tillämpa den. Och det är ju det som är det viktiga, som Grauers säger. Jag får nog väldigt svårt att förlåta mig själv om jag sviker mig nu.

Se nu till att fixa det. Det finns inget annat. Känn ingen press, bara. Får du göra om den så är det inte hela världen.

Hell yeah, it is!